XxRETARDEDxX

Vart jag än går så vänder folk ansiktena från mig. De hade ite ens kollat åt mitt håll om jag så varit helt naken. Människan är för upptagen med de personerna som har "normala" utseendet. Men vad händer med oss som sticker ut lite grann? Är inte vi också människor? Är inte vi värda att bli tittade på? Jag hatar ensamheten och hatar att bli ignorerad. Jag vill inte längre vara den utstötta, den feta. Men detta är vem jag är och jag förstår inte varför jag inte kan bli accepterad för det. Är det så fel att vara tjock?
Vart jag än går så är jag större än alla andra. Jag är störst och fortfarande ser ingen mig. Är de blinda eller? Sen när någon väl ser, så tänker de med fel ögon och tänker med fel tankar.
"Shit vad tjock hon är. Hpn borde banta."
Jag vet att de tänker detta och jag vet att folk tycker att min kroppsstorlek är ett roligt samtalsämne. Jag vet också om att det gör ont att människorna är så ytliga. jag lever ju trots allt också på jorden. ger det mig inga rättigheter alls? Får inte jag se ut som jag gör utana tt alla ska avsky mig, äcklas? Varför är det såhär? Kan någon vara så snäll och bara förklara? Varför måste man vara smal för att bli accepterad och populär? Är det verkligen så fel att väga för mycket och se ut som Michelingubben. Tala i så fall om för mig varför det är fel.
I hela mitt liv har jag kämpat för att bli smal och snygg. Jag försöker förändra mig för allas skull. Varför ska jag förändras och inte världen? bara för att jag bara är en person så måste jag kämoa. Jag är ju ändå själv, så är det inte lättare att kämpa i grupp? Kan nite de kämpa lite så jag kan få andas ett tag, vila lite? Kan inte normen förändras eller alla vidga sina vyer?
Måste jag förändra mig för mänskligheten?

Nathan är påväg hit nu. Asså, jag fattar inte hur jag har kunnat sakna henne så mycket. Träffade henne i torsdags innan hon åkte till Sthlm men det känns som att hon har varit borta i ett år eller nått. 
Jag skippar jobb för hennes skull idag och jag skiter i hur viktigt det är att jag jobbar en dag som denna. Jag kan liksom inte vänta på att få träffa henne längre. Jag vill krama henne och se hennes leende som skänker sådan glädje så det är inte sant. Jag vill skratta med henne och prata om helgen. Jag vill så mycket och jag ska allt jag vill nu. Förutom att träffa Emanuel såklart men jag menar det med Nathan. 
Ååååh, lyckliga dag trots skärsåren som jag trodde skulle försvinna från mina armar och bli ett minne blott. 
 
Nathan är här om en kvart :D

Jag vill bara prata med dig. När du öppnar sin mun, och låter de vackra orden flöda ut över läpparna så märker jag inte längre rösterna, jag ser inte den döda flickan. Så tala med mig och låt mig känna mig omtyckt. Tala om kärlek och allt som finns med det att göra.
Vill bara ligga i dina armar nu och höra dig viska de där vackra orden i mitt öra. Jag vill känna den tryggheten som du strålar av. Sprid din glädje till mig <3

Sitter på jobb och har en trevlig pratstund med planeringar och ciggareter med min mentor. Det blir Göteborg på lördag och nu finns det massa saker att prata om när det gäller det. Fredrik kommer vara där, och jag kommer äntligen få träffa honom. Det kommer bli jättekul och jag ska blåsa såpbubblor i ögonen på honom. Elakt, jag vet!

Men måste jobba vidare nu. Bloggar kanske senare ikväll.

Vill bara säga att det känns som att allt kommer vända nu och att lyckan inte är lika främmande längre. Den besöker mig med jämna mellanrum nu och det glädjer mig.

Det är så svårt att sitta här i min säng och bara tänka på dig. Avståndet håller oss från varandra och jag undrar hur det hade varit om vi hade bott nära varandra. Du gör mig både lycklig och nervös på samma gång. Hjärtat slår snabbare så fort jag hör din röst och när du säger de där vackra orden så ställer sig håret upp på mina armar. Detta är du och det du gör. kan detta vara förälskelse på riktigt. Har inte känt såhär på så länge nu, och det skrämmer mig. För jag vet att det är så långt mellan oss men vad spelar det för roll. Jag kan offra allt för kärlek, och om det nu hade gått så långt mellan oss så hade det varit dig jag gav mitt liv.
Detta är bara önsketankar. Du säger att du gillar mig och jag försöker att tro dig, men jag känner på mig att mina känslor är starkare än dina. bara tanken på ditt leende gör mig varm i hela kroppen och drömmarna om dig i min säng med dina armar om mig gör mig faktiskt lycklig för en stund. Det är inte många som kan göra detta, men du kan, underbart!
Våra timtals långa samtal om nätterna är det jag lever för nu. Att få ligga och mysa till din röst och bara höra dig säga de där vackra sakerna, höra ditt skratt. Du bryr dig verkligen, jag vet det. Jag vill ha dig överallt, under huden. Men sen lägger vi på, ska sova, och allt jag kan tänka på då är dig. Ser dig framför dig och känner nästan dina armar om mig. Du gör detta mot mig. Du drover mig till vansinne. Med vad? Förälskelse? Ja, kanske det. Kanske är detta en förälskelse som är här för att stanna.
Så Emanuel Svensson Goytia, lämna mig inte ensam kvar i denna mörka värld med besvikelser när du är mitt ljus  <3