XxRETARDEDxX

Jag drack mig redlöst full inatt. Drack för att glömma ditt namn, glömma min kärlek. Jag lyckades nästan. Men drickan är slut och jag börjar nyktra till igen. Hela helgen har minnena varit så starka och jag har inte kunnat släppa tankarna från det förflutna. Nu är allt suddigt men jag vet att det finns där. Jag vill bara glömma dig helt. Ännu en gång har du sårat mig och nu väntar jag bara på att du ska komma tillbaka för att trösta så du får känna dig älskad av mig ännu en gång. Värst är nog det att jag älskar dig trots ditt sätt att bete dig på. Jag älskar att du sårar mig för jag vet då att jag lever. Det är dessutom bättre att du är elak än bara ignorerar mig. Jag vill bara att du ska finnas i mitt liv och sluta få mig att känna mig så värdelös. Jag vill bara att du ska bry dig så som du borde göra.
För bara någon vecka sa du till mig att om jag hamnar på psyket så skulle du hälsa på mig varje dag för att jag inte skulle känna mig ensam. du hade inte kommit och hälsat på och bra är det, för i din närvaro känner jag mig ensammare än vad jag gör här i min säng.
Kan vi itne bara gå tillbaka till så som det var första veckan? Men ljuva ord, mjuka rörelser och våra nattsamtal med te? Jag vill bara ha det tillbaka. Känna tryggheten, lyckan, förälskelsen. Kan du inte bara ge mig mitt liv tillbaka. Laga mitt hjärta igen som du nu tagit sönder så många gånger. Laga det med din kärlek och le mot mig en gång till. Låt mig kolla in i dina svarta ögon och låt mig kunna se att du älskar mig, avgudar mig. Låt mig höra att du är beroende av mig igen. Säg de där ljuva orden som du sa till mig när jag låg med mitt huvud i ditt knä i soffan. Låt mig få känna dina spontana pussar mot min kind. Låt mig få ha din hand i min igen.

Önsketänkande är det enda som funkar när man är full!

Det finns så mycket jag vill säga men jag vet inte hur
Det finns så mycket jag vill berätta men hur ska jag få folk att förstå?
Jag vill tala om för alla hur det känns att höra röster dygnet runt
Jag vill berätta hur det känns att inte kunna andas även om jag gör det hela tiden
Jag vill förklara hur det känns att alltid vara ledsen
Jag vill säga att jag mår bra och att folk ska tro det, fast än det inte är sant
Jag vill tala om för folk vilken underbar känsla det är att känna blodet rinna ner för armen
Jag vill bara skrika ut att det inte funkar såhär
Och jag vill skrika ut varför
Jag vill berätta hur det känns att inte orka mer
Att inte ha några krafter kvar att kämpa med
Jag vill förklara varför det inte går att berätta, säga, skrika
Jag vill, oh ja, vad jag vill
Men viljan räcker inte till nu heller
Och viljan är allt jag har kvar
Ska den också lämna mig nu?

Finns det inte något ljus tänt?
Någonstans?
Någonting?
Som tar min förvirrade kropp
Ut ur detta dunkla mörker

Här existerar bara rädsla
Inget annat
Inte något
Så tänd ett ljus för mig
Ge mig glädjen tillbaka

Kan inte någon rädda mig?
Bara någon?
Ingen speciell
Det spelar ingen roll vem
Bara jag tar mig bort

Mina andetag blir tyngre
Hjärtslag
Frossa
Paniken är på väg nu
Blod är det enda som hjälper

Jag ångrar inte skärsåren
Ingenting
Inget alls
Jag ångrar inte att jag överlever
Det borde inte skada andra

Jag orkar inte andas längre
Tungt
Svårt
Kan inte någon andas åt mig?
Bara för en liten stund?

Vill någon vara min styrka?
Snälla?
Hjälp?
Jag ber dig att ta hand om mig
I en minut eller två
Kanske bara ge mig en kram