Lycka?
Fannie är här och jag känner en lycka spridas i hela kroppen. Jag mår inte bra men jag kan i alla fall skratta på egen hand.
Igår cyklade vi ut till Nathan. Det är ca 4 km dit. Vi had ebara två cyklar så Nathan cyklade på den ena och Fannie skjutsade mig på den andra. Vi cyklade mellan åkrarna och nästan ut på dem. Det pirrade i hela kroppen i nerförsbackarna. Det var som att sitta bakom mamma på cykeln när man var liten. Barndom. Lycka. Vi åkte igenom tunnlar och jag skrek högt där inne. Ville få ut all mi energi. Det var underbart. Jag kände snabbt hur kraften for ut ur kroppen.
Idag ska vi på bio. Hon och jag. Hon är så vacker. Nu ligger hon i min säng och kollar film. Jag vill bara lägga mig brevid henne. Hålla om henne. Kyssa henne. Men jag vågar inte. Är rädd för att bli nekad. Kanske inatt när vi ska sova. Kanske. Vi får se hur det blir.
