XxRETARDEDxX

Dags att fortsätta där jag slutade igår. Dags att fortsätta med helgens äventyr. Dags att fortsätta med lördagen.
LÖRDAG: Jag blev väck när Anna och Tessan kommer in och vrålar godmorgon uppe på Nathans rum.
Hela dagen gick ut på att dricka precis som kvällen innan. Jag orkar inte gå in på detaljer. Har inte så mycket minne av det häller. Jag vet inte om jag fick någon ångestattack, eller jo, det måste jag fått, men jag vet inte hur många.
SÖNDAG: Dagen var fylld av huvudärk och kvällen kom. Jag ringde Nathan för att hennes namn på msn avslöjade att någonting hade hänt. Något allvarligt. Något hemskt. Hon grät panikslaget i telefonen och jag har aldrig hört henne gråta så mycket. Hon berättade att Nemi hade skurit upp hela sina armar. Senor och allt. Han hade försökt ta sitt liv. Jag kände hur jag fylldes av panik men jag kunde inte visa mig svag för Nathan. Hon behövde mitt stöd. Hon har alltid ställt upp för mig och nu var det min tur. Jag sa att hon fick komma hit, sova här, men hon kunde inte. Hon kunde inte ta sig hit. Vi pratade en stund och la sen på. Vi avslutade samtalet med att säga att vi skulle kämpa tillsammans för att han skulle överleva.
Jag han bara innanför dörren innan mina tårar föll och jag blev hysterisk. Mamma frågade vad som hade hänt och jag berättade. Jag var så rädd. Det är jag fortfarande. Han får inte dö. Inte han också. Jag klarar inte mer. Bara tanken av att han kanske inte lever så länge till får det att vrida sig i magen på mig. Ja, jag sitter ännu en gång och gråter och skadar mig. Nu har jag sår och ärr över hela armarna. Tjock hud. Rakbladen går ju fan inte genom huden.