XxRETARDEDxX

Inte ens fem minuter. Jag klarade fan inte ens fem minuter. Jag känner mig så svag när jag tänker på det. De förvirrar oss elever med bytade klassrum och lärare. Jag klarar inte av  sånt. Det får rösterna att skrika mer. Jag sitter ännu en gång och gråter. Denna gången på pappas kontor, av tanken på att jag är misslyckad. Jag kommer aldrig klara av skolan. Aldrig! Så vad ska jag göra nu? Är det nu som jag bara ska lägga mig ner och dö? Är det här det som kallas rockbottom?

Nya skärsår varje dag. Nya frågor om dem från mamma. Nya attacker. Mer panik. Allt bli bara värre. Jag vill inte ha det såhär längre. Jag orkar inte kämpa. Helt utmattad. Var det meningen att det skulle bli såhär? Är det mitt öde? Så många frågor och så få svar. Så mycket vilja men så lite kraft och motivation.

Rösterna skriker och slår. De vill bara skada mig hela tiden. Jag kan inte fly från dem. Enda gången jag får lite lugn är när jag ser mitt röda vatten rinna. Då viskar dem bara och slår inte. Annars pekar dem på mig, hånar och talar om för mig att jag är värdelös. De talar hela tiden om döden. om att jag inte borde leva längre. Jag håller helt med. Jag borde inte leva, och jag vill det inte heller. Jag borde och vill dö. DöDöDöDö!