XxRETARDEDxX

Vet du hur svårt det är att bli jagad hela tiden? Vet du hur jobbigt det är att ständigt vara rädd? Vet du att det tar på krafterna att få minnesluckor och sen vakna upp blodig? Vet du verkligen det? För om du inte vet så kan du inte säga till mig vad jag ska göra och inte göra åt saken. För du vet inte. Du vet fan inte hur jag har det. ´
Jag vill att det ska finnas en off-knapp på mig. En dold. Då hade jag bara behövt finna den och det hade varit ett bra mål i livet. Och undertiden som jag letar efter den så lägger jag mina krafter på något annat än blod och död.
Vad sitter jag och svamlar om? Off-knapp? Det finns ju inget sånt. Nej, det är kört för mig nu.
Jag kan inte le längre. Jag vet inte vad ett leende är. Jag kan fejka men jag kan inte bara le. Det ser för falskt ut då. Men i helgen har jag kunnat. I helgen ick jag vara nära Honom och det kändes faktiskt speciellt. Han är så underbar så det är inte sant. Men det känns som att han kan läsa av mig och det är skrämmande. Jag vill inte att han ska veta vad jag känner för honom. Han blir så avvisande då. Han var så både igår och i förrigår. Allt jag vill är att vara nära honom. Att få en sista kyss.
Jag drömde om dig inatt igen. Det var en rätt förvirrande dröm. Jag hade talat om för dig att jag ville försöka igen och du sa ja. Vi åt hamburgare på McDonalds tillsammans och det är inte ens gott. Men vad spelar det för roll? I några minuter som kändes som timmar fick jag vara nära dig. Jag fick hålla din hand, jag fick kyssa dina läppar och jag fick vila i dina armar. Den drömmen sitter inslipad i mitt huvud. Jag ser bilderna. 
Så vad menade han då med det han sa i fredags? Jag vet inte. Jag har ingen jävla aning alls. Allt är så förvirrande just nu och jag låter det fan  vara så. För jag orkar inte kämpa längre. Nu får det bli som det blir.