XxRETARDEDxX

Jag har egentligen ingen lust att skriva, men det finns inget annat att göra för tillfället. Jag är inte trött, kan inte sova. Kan vara på grund av att jag sov till 16.36. Kan även vara på grund av att jag inte vågar lägga mig i sängen. Där ligger döda katter. Jag brukar inte se katter. Jag brukar ju se spindlar, lik, blod och andra saker som egentligen skrämmer mig även om jag försöker att dölja det. Varför ser jag katter?

Jag sitter här, i min fotölj som vanligt, och kollar på mina armar. Där är skärsår, inte lika många som det var för några månader sen men de är djupare. Det är dock inte det som är problemet. Problemet är det att mina ärr håller på att blekna. Många ser det som en positiv sak, men inte jag. Jag älskar mina ärr. Jag tycker att dem är vackra. Det är som att förlora en del av mig själv. Som om man är född med ett födelsemärke och sen operera bort det. Det är ju någonting som ska finnas där. Kom nu inte och säg att mina ärr inte är jag, då känner ni inte mig. Mina ärr och jag är ett. Vi hör ihop. Precis som jag och dagdrömmar.

Kära "Namn"!
På tal om dagdrömmar så handlar varenda en om dig för tillfället. Jag vet inte varför, men jag har inte kunnat sluta tänka på dig de senste dagarna. Allt jag hör när där är tyst runt omkring mig, bortsätt från rösterna, är din underbara, trygga röst och ditt mysiga skratt. När jag blundar så ser jag ditt leende. Det smyger alltid fram precis som om du inte vill visa att det finns någon lycka i dig. Jag vill att det ska finnas det. Jag vill vara din lycka. Detta är ju som sagt var bara någonting som jag dagdrömmer om. Ingenting som kommer bli sant. Jag vet inte om jag egentligen vill det men just nu så känns det bara som att jag inte får nog av dig. Jag vill bara ha mer.
Mer av vad egentligen. Jag kan ju inte få mer av någonting som jag inte haft. Eller är det mer än bara vänskapen jag vill ha? Jag vill i alla fall bara ha mer. Mer av dig helt enkelt.
Jag vet om att vi hade passat bra ihop. Vi är så lika varandra och har samma sinne för humor. Vi har nästan varit med om samma saker och vad jag tror så är du också kär i kärleken. Men, vad vet jag? Jag har aldrig rätt när det gäller kärlek och att hitta den rätta.
Pussar

Jag har faktiskt funderat på det här med den rätta. Tänk så träffar jag den personen som är rätt för mig när jag är äldre och så är inte jag rätt för honom/henne. Tänk om jag bara går miste om personen då. Var det då den rätta för mig? Måste den rätta vara en person som också vill ha mig eller räcker det bara med en flört? Finns det en rätt person?
Okej, jag kom precis på hur det lät. Jag lät som Carrie Bradshaw från "Sex and the City". Kärleksfrågor är mer någonting för henne, inte för mig. Men i och försig, vi är nog rätt lika på ett sätt. Visst, jag är inte så intreserad av mode och visst, jag är inte så flörtig av mig. Men både hon och jag har provat oss fram hela tiden och det enda som har hänt är att vi har blivit sårade eller bara hittat idioter.
Och nu kom jag på hur det lät. Jag kom på att det inte är jag som liknar henne. Det är hon som liknar mig, plus alla andra singelkvinnor ute i världen. Med andra ord så spelar hon bara en helt vanlig singel som inte riktigt lyckas.

Jag vet inte ens vad jag skriver om. Kanske är jag trött i alla fall. Ska nog försöka sova nu. Vill i alla fall hinne se lite dagsljus imorgon. Så jag avslutar med en dikt som jag läste på mina etikpapper. Dikten berörde mig jättemycket och jag kände så igen mig.

Ni kanske tror mig när jag skrattar
att jag mår bättre när jag ler
när inte glansen finns i ögat
finns det någon som tåren ser.
När inga tårar finns att torka
när jag skrattar bort min gråt
när jag sväljer alla känslor
för känna är för svårt-
Jag sväljer all förtvivlan
jag flyr bort från min tår
när jag kväver allt jag känner
ser då någon hur jag mår?