XxRETARDEDxX

Jag sitter typ här, panikslagen, trött och med gråten i halsen. Klockan är snart 5 på morgonen och jag kan inte sova. Min kropp sitter på Nathans stol men min själ ligger brevid "namn" i sängen. Jag vill bara vara där. Jag längtar fan tillbaka. Kan inte fatta att det verkligen är som det är. Kan ingen typ bara spola tillbaka tiden till då när jag kunde säga "vi".
Jag vill bara kunna kalla dig älskling igen. Jag vill bara att du ska vilja göra desamma. Kan det inte bli som förut igen? Vår kärlek gick ju inte att stoppa. du sa ju det själv. Du sa att du aldrig skulle sluta älska mig. Vad fan var det för lögn?
Titta nu vad du har gjort mot mig. Ser du? Ser du hur dåligt jag mår? Hör du mitt hjärta krossas? Jag litade verkligen på dina ord. Jag litade på att du sa att jag var den enda. Jävla lögner allt ihop.
Jag är sömnlös på grund av dig. Sover knapp, vill egentligen inte äta heller. Känenr mig tvungen. Allt jag vill är att skära upp mina armar, men jag ska fan vara starkare än så. Jag ska inte låta dig vinna. Jag vet att allt du vill är att jag ska må dåligt. Varsågod, du har lyckats. Och kom inte och säg att du faktiskt bryr dig, för då hade du ringt mig idag. Du hade fan hört av dig. Du lovade ju. Du hör fan aldrig av dig längre. Jag sitter alltid och väntar på dina jävla samtal men aldrig är det din röst på andra sidan telefonen när jag svarar. Vad har hänt?
Jag älskar ju dig </3