XxRETARDEDxX

Sitter här på mitt rum och lyssnar på Björk. Tankarna om döden har tagit över mitt huvud och rakbladet vilar tryggt i min hand. Rösterna skriker att jag måste skära. Jag känner den kalla, underbara saken mot min underarm och drar hastigt. Känslan av lugnet framkommer tillsammans med bodet. Jag tänker att nu är allt lugnt igen, men rösterna skriker fortfarande.
"Mer, mer, mer! Du måste skära mer! Mer, MER!!!"
Jag skär mer, men det slutar aldrig skrika. Jag får panik och håller rakbladet hårdare. Skär och skär och skär. Jag kan inte sluta. Jag har panik. Jag blir slagen och de hånar. Skriker att jag ska skära mer. Blodet rinner över båda armarna. Nu känner jag inte smärtan längre. Jag känner inte att blodet rinner, att det droppar mot mitt nakna ben. Jag känner inte kylan som kommer från det öppna fönstret. Jag känner ingenting.
Jag slutar skära och känner mig utmattad men upphetsad. Njuter. Precis som om jag är nyknullad. Rösterna har knullat mig och det tröttade ut mig.

Det är spindlar över hela golvet. Dem kryper upp på Nathan som ligger på madrassen och sover. Jag vill rädda henna från dem men vågar inte röra. Jag får panik. Gråter hysteriskt. Kan inte röra mig. Vill springa ut från rummet men är helt stel. Vill fly, bara försvinna.
Jag börjar skära kors över hela armarna. Det kanske håller dem borta. Kors håller hemska saker borta. Dem försvinner inte. Sitter och skakar. Gungar fram och tillbaka i fotöjen. Öpnnar munnen men inga ljud kommer från den. Rösterna har tagit min talförmåga. Vill tala om för Nathan att hon är i fara. Blundar och håller andan. Hoppas på att jag ska dö. Sitter så ett bra tag men ångrar mig. Nathan är ju här. Hon får inte hitta mig utan livet. Öpnnar ögonen igen och upptäcker att alla spindlar är borta.
"Du klarade dig denna gången men nästa gång tar dem dig."
Rösterna skrämmer mig.